Den 21 maj som var en söndag kom om aftonen ryska galejaflottan till Långvinds Bruk och satte bruket i brand.

Långvinds by brändes icke, utan boskap, kläder och annat som behagades, tog fienden bort.

Natten mot måndagen vore kosackerna, över 500 man, uppföre till Nora, Heda och Myra, skövlade och brände upp alltsammans undantagandes enstaka gårdar i Västermyra.

Fem av samma femhundra ryckte i midnattstid hit till prästgården över bergen men huru han underligen till lika med kyrkan med flera byggnader blev frälst skall nu berättas.

Ingen militärbesättning var här, utan endast läsnman Michael Engman i Oppänge, Klockaren Halvar Hedin (som till förne varit underofficer vid Entrekarlaregementet), Michael Pedersson i Östby, Peder Hansson i Grängsjö och Erik Pedersson Rössånger. De gingo efter midnatt hit till prästgården att se huru tillstå månde ty de anade främmande sedan de sågo att bruket och byarna brändes.

Bönderna gingo ned till Notlöten att bärga stornoten till skogs. Men Länsman och Klockaren gingo in i prästgården och togo ned pastoris ur och buro det under en stor sten icke långt från vägen som går till Myra.

Just i det samma kommo de förenämnde fem kosacker ridande i sakta mak med oskodda hästar och foro till prästgården. När Länsman och Klockaren de sågo väntade de en stund och då de märkte inga mera komma gingo de en krok västerut, så ned genom gatan till kyrkan att råka bönderna igen som voro hemma från Notlöten.

När bönderna fingo höra att ryssarna voro i prästgården så flydde två av dem, allenast en Mickel i Östby blev kvar med Länsman och Klockaren. Dessa tre gingo då upp till prästgården, hörande vad bultande och slamrande här var. De togo mod till sig och Gud var med dem.

De uppläto lilla porten som vätter till kyrkan att se hur det stod till. Strax när ryssarna det märkte satte de sig på hästarna, lemnade altsamman som de utburit hade på gården och skyndade med hästarna av och an samt mycket ållade.

Våra tre ställde sig i motvärn väster om gården icke ett halft stenkast från fienden. Då ropade Klockaren med mycken finurlighet till fienden, Dåbra, dåbra Monsieur Daniel – kom hit, kom hit käre bror, gå på, gå på äs du är karl. Russi plottrade på sitt språk emot så mycket de kunde men ingen kom till annan. När de sålunda hade manat varandra vid pass 3/4 timma, sade Länsmannen till bonden Mickel, skjut!

Han sköt med träffade intet. Sedan sköt Länsmannen då strax en russi råmade och skrek illa. Vidare sköt en av russi, med gudi lov träffade intet. Sist sköt Klockaren, men man vet icke utan i detsamma som Klockaren sköt så bar det av med ryssarna. 

Då hade tvenne den tredje emellan sig som hugg fick…..