Jon Jonsson Tapper, född 1792, fick ett tragiskt slut på sin av vedermödor fyllda levnad. Hans far var sågverksarbetare vid Larsbosågen och hade svårt med försörjningen av sina nio barn. Därför begav sig sonen Jonas bort från de stora skogarna i Larsbo för att söka sitt levebröd på annat håll. Omsider kom han till Stockholm där han blev gardist vid livgardet till häst samt erhöll som sådan namnet Tapper.
Hur länge Tapper var livgardist är inte bekant, men efter en del år återkom han till hembygden och blev anställd som kolare under Långvinds bruk. Sitt kolartorp hade han ända uppe i Körsåsen, beläget mitt i urskogen omkring en mil från Larsbo. Man kan inte fatta att folk kunde bo ända där uppe, framför allt under vintertid och utan vägar, men kosthållningen fick väl avhjälpas med jakt och fiske.
För att bättra på sitt dåliga matförråd gjorde Tapper en handling som blev hans livs största olycka. Förr släpptes hästarna på skogen på bete där de vistades utan tillsyn under flera veckor. Tapper började fundera om han skulle stjäla en häst och slakta den. När han och familjen bodde så långt från bebyggelsen och andra människor skulle han nog inte bli ertappad. Man kunde ju också tänka sig att hästen blivit slagen av björn eller varg, ty dessa rovdjur var ännu ej helt utrotade i Enångersskogarna. Dessa tankar lät Tapper gå i verkställighet och familjen kunde glädja sig åt att få matförrådet utökat med hästkött.
Men ingen glädje varar beständigt och inte heller denna….
Vill du läsa mera – klicka här!